Skurk.nu

"Koppleri säger du?" Ursula stoppade in kontanterna i kassaskåpet och låste, satte sig vid sitt skrivbord och stoppade in cigaretten som vilat i askfatet i munnen igen.
"Blood Hogs har tydligen gått ihop med någon liga från Litauen", sade Elena Lima, Ursulas yngsta dotter. Hon ansvarade, förutom över familjens verksamhet i de norra områdena, även för att transportera kontanterna från de lagliga verksamheterna till kontoret varje vecka. "Äckliga svin."
Ursula petade bort en bit vildsvinsbål mellan tänderna med tungan, kisade mot fönstret medan hon gnagde på den lilla köttbiten. Hon smackade och tog ett bloss från cigaretten.
"Ska ... du låta dem göra det, mamma?"
Ursula fnös. "De är störst i stan, Elena. Det är inte upp till mig att godkänna vad de gör och inte." Det brände till i tinningen när hon erkände sina begränsningar. Det hände sällan.
"Men ..." Elena avbröt sig själv och suckade. Hon lutade sig tillbaka i fåtöljen där hon satt mitt emot sin mor och chef. "Jag bara ... Alexander berättade att någon han känner hade sett småflickor bli insläpade i ett hyreshus. De var ... de var bara barn, mamma. Det är tydligen bara ett av flera."
Ursula svalde köttflisan och grymtade för sig själv. Hon tittade på sin dotter igen. "Jag driver ett företag här; inte Rädda barnen."
"Jag vet."
"Hur mår du ?"
"Bra ... antar jag."
"Och hur går det för dig och Gjorge?"
"Bra. Allt är lugnt." Hon skrapade med fingret mot en ojämnhet i fåtöljens armstöd medan hon tänkte på flickorna och motorcykelgänget. Blood Hogs MC. De flyttade sitt högkvarter från Hisingen till Sisjön men säljer fortfarande sina smuggelvapen och droger till hisingengängen – gräs till de av dem som inte odlar sitt eget. Limafamiljen hade haft mycket med dem att göra genom åren, främst för vapen och droger – deras långa relation säkrade bra priser. Men de hade alltid varit arroganta svin. "Sedan ryktet om att det var vi som tog ut Omar Kahn spridit sig på gatorna är det ingen som råkar vara sen med betalningar eller ber om att få krita. Vi skulle klippt honom för längesedan."
"Alla som jobbade för Kahn jobbar nu för oss."
"Med några få undantag", inflikade Elena kvickt. Folk som inte förstod sitt eget bästa, irrationella människor, gjorde henne alltid frustrerad. Hon hade ärvt sin mors pragmatism.
"Simeon är på det."
"Han borde löst det för längesedan. Han börjar bli gammal."
"Elena." Hon höjde på hakan och nickade. "Vad är det?"
"J-jag kan inte sluta tänka på de där jävlarna. De låter barn sexslava för dem. Det är fan det värsta jag vet." Hon bet ihop. "Jag skulle bara vilja ta varenda en av dem och–"
"Lugna ner dig nu!" Röt Ursula. Hon såg sin dotters ögon vidöppnas. "Nu slutar du tänka på den där skiten och koncentrerar dig. Förstår du? Du har ett jobb att göra!"
"Ja, mamma."
"Be Alexander fixa fram adressen till de där lägenheterna."

***

Simeon stod och lutade sig mot sin bil. Det surrade från insekter som försökte komma åt lysröret innanför glaset på en lampa ovanför en närliggande port. I fjärran hördes mullret från nattrafiken.

En bil svängde runt hörnet på huset bakom honom. Registreringsnumret var täckt av svart tejp. Den rullade fram till honom och fönstret vevades ner. I detta området en vecka tidigare skulle han slängt sig bakom bilen och dragit sitt vapen. Men nu var det han som var kungen här.
"Simeon", sade mannen i passagerarsätet. "De har dragit med sin kusin och–"
"Vilken kusin?"
"Kongo."
"Kongo? Vem fan är Kongo?"
"Hård snubbe, jobbat tungt senaste åren. Koks, Avenyn, tjänar cash. De tror att de inte behöver dig. Sanningen är ... att de ville lämna Kahn och gå med Kongo för ett halvår sedan redan. Att ni kom och ... ja, de ser det nog som en chans att–"
"De har slösat bort sina chanser", sade Simeon och rätade på sig. Han lutade sig fram till rutan och placerade ansiktet tätt intill mannens. Det stank av gräs i bilen. Han såg sig omkring – fem svartklädda busar knödde i den svarta chevan. Det glimrade till här och där från metallen från de pistoler de bar. "Måste jag ta hand om det här själv?"
"Nej, nej mannen, det är cool, vi löser det." Mannen i passagerarsätet log självbelåtet. "Du kan lita på oss, vi löser det." Hans namn var Ahmad. Han höll upp knogarna och väntade på att Simeon skulle nudda dem med sina egna. Det gjorde han inte.
"Jag ger inga andra chanser, okej? Effektivitet, fattar ni? Löser ni det här så får ni driva de här gatorna – åt mig. Knasar ni bort er chans så är ni ute för alltid. Förstått?"
"Ja, chefen."
Rutan vevades upp och bilen försvann i mörkret igen. Simeon log. Han smakade på titeln: "Chefen." Den smakade bra.

***

En skrattade och slängde in fler marker över korten i mitten, en annan log och tände en joint. En tredje smällde en trave marker på bordet framför sig och en fjärde vände sig om när han hörde dörren slås in men hann inte få upp sitt vapen innan ett hav av kulor slungade honom bakåt över bordet. De fyra svartklädda maskerade männen spred sig åt sidorna, tog skydd bakom väggar medan männen vid bordet gjorde sitt bästa för att hoppa ur kulornas väg. En blev träffad i bakhuvudet och hans ansikte sprayade ansiktet på MMA-kommentatorn på den överdimensionerade LED-teven rött. De andra fann skydd och fick upp sina vapen.

I bilen utanför satt chauffören med motorn igång och spanade bland fönstren i de närliggande hyreshusen. Han hade placerat bilen under en stor ek, så dolt som han hade kunnat. Han hade vänt bilen och stod med nosen mot vägen ut.

Markerna flög omkring i rummet och någon skrek. En av de maskerade busarna föll till marken och släpades tillbaka mot utgången av en av de andra. De bar alla svarta huvor och svarta handskar. När röken från automatkarbinelden lagt sig stod två av dem kvar. Kortspelargänget låg spridda i rummet. Ett finger låg vid dörren in till ett sovrum.

"Släng vapnet och ta ut honom till bilen", sade Ahmad till den andra maskerade busen som fortfarande stod upp. "Jag hämtar grejerna."
Han letade sig systematiskt genom lägenheten som han kände väl. De var hos Sammi, som han vuxit upp med, men som vägrat att ansluta sig till Limafamiljen vid Omar Kahns död. Han kunde koden till kassaskåpet. Med smidiga steg klev han över de döda kropparna vidare in i sovrummet där han öppnade garderoben och tog ut två svarta sportväskor. Han hängde dem över axlarna, öppnade den ena och öppnade kassaskåpet.

När innehållet var tömt i väskan stängde han den och tog sig ut till bilen som sladdade iväg.

***

Önskemål:

+ Adresser till tre lägenheter där Blood Hogs MC säljer insmugglade tonåringar som sexslavar.
+ 4 av Omar Kahns underhuggare döda. Nu jobbar alla kvarvarande ex-Kahnska busar åt Lima familjen (Ahmad och hans 3 busar).
+ Ahmad och hans tre busar som NPCs, beväpnade med Glock 17 – en av dem är skottskadad och behöver sjukvård. De kan agera muskler vid behov men är framförallt drogförsäljare genom vilka Limafamiljen kan sälja droger de får tag i.
- En av Ahmads busar död och kvarlämnad på platsen.
+ Vapnen som användes kvarlämnade på platsen men utan fingeravtryck (de använde handskar) och med bortfilade serienummer. Vapnen är typiska för Blood Hogs MCs vapensmugglarverksamhet.
+ 100 000kr i kontanter varav 30 000kr betalas direkt till Simeon men resten (70 000kr) till Ursula Limas kassaskåp.
+ 2 kilo cannabis (ett värde av ca 240 000 på gatan) vilka Ahmad och hans gäng hanterar och säljer åt Simeon. Jag skulle vilja räkna det som en verksamhet som ger 15 000kr i veckan fram till årsskiftet.
+ 10 000kr för veckans inkomster för Restaurangen och Kemtvätten.
+ God relation med Blood Hogs MC

Blåvita avspärrningsband för dörren till lägenheten. Skottlossning stod det i rapporten och inne i lägenheten ett antal döda, skjutna med automateld. Teknikerna var redan på plats och hade börjat säkra bevisning men än så länge verkade det som om inget av värde hittats.

Elias rör sig försiktigt in i lägenheten, noga med att inte förstöra några spår eller reta upp teknikerna på plats. Blickar ut över röran, det måste ha handlat om ren avrättning. En grimas då han ser kropparna på golvet som visserligen var övertäckta men ännu inte flyttade på. Nickar hälsande till en av teknikerna” Har ni hittat något? ” Teknikern skakar på huvudet” Nej, inte ännu… inget vapen, inga fingeravtryck som är av intresse men vi ska skicka blodet för analys så kanske kan vi hitta något där ” Han nickar, blickar ut över rummet igen och hukar sig bredvid en av de döda kropparna på golvet, gläntar på plasten som täcker kroppen. Ett blekt ansikte och döda stirrande ögon som ser upp mot honom. ”Jaha… du hade ingen chans… ” Säger han tyst, lägger tillbaka plasten innan han reser sig och vänder sig mot teknikern igen” Jag tar mig tillbaka till stationen, du kan väl ringa när ni är klara här och om ni hittar något. Gissar att kropparna kommer skickas till rättsmed? ”Teknikern nickar” Ja så fort vi är klara här skickas dem.. och ja, jag ringer. ” Elias nickar” Bra… lycka till.

Väl tillbaka på stationen sjunker han ner vid sitt skrivbord. Det var alldeles för många skjutningar ute på Hisingen och de, polisen, hade alldeles för lite att gå på. Han hoppades innerligt att det här skulle ge dem något de kunde följa upp och förhoppningsvis bura in iallafall en buse bakom lås och bom. Får upp telefonen ur fickan, slår Elins nummer och låter signalerna går fram” Elin… Svara då! ” Mumlar han en aning otåligt.


Önskemål
+ Eventuella spår som går att följa upp. Vad kan teknikerna tänkas hitta på plats? Fingeravtryck, DNA- Spår, vad finns på den som äger lägenheten, förhör med grannar etc.

Elin tittade ner på telefonen, den vibrerade, satt på ljudlös. Hon plockade upp den och tryckte på den gröna knappen. "Vad fan gör du ute på Hisingen?!" Inget 'hej'. Inget 'vad händer?' Inget 'vilket trevligt väder vi har idag!'. Elin hade hört att han svarat på anropet om skottlossningen. Hon sänkte sin röst och väste i telefonen. "Får Rytter reda på att du varit på hans brottsplats igen..!" Narkotikarotelns enhetschef gillade inte när deras enhet, roteln för grov organiserad brottslighet gjorde som han uttryckte det "svepte in, gjorde minimalt med jobb och tog all ära." Elin ville inte tänka på vilket jävla liv det skulle bli igen. Hon suckar besvärat och masserade sin näsrot mellan tummen och pekfingret. "Aja.. skitsamma.." Den här av skjutning var inte ovanlig, det brukade uppstå i ett maktvakuum. "Kan du ta reda på vilka killar det där är?" Krasst nog så hade Elin inte något emot att de sköt ihjäl varandra, men den här typen av grova skjutningar kunde sporra hämndaktioner. Och den där Karin från Trygghetsrådet skulle garanterat lyckas blåsa upp en diskussion på ledarsidorna i GP, mer övervakningskameror, mer poliser... och det i sin tur skulle väcka en motreaktion från vänsterfalangen som skulle skrika polisstat med fulla lungors kraft. Ingenting som skulle underlätta hennes jobb med andra ord.

Hon suckade och lutade sig tillbaka i stolen. "Vad sägs om att vi ses vid Ringön och lyssnar av lite?" De flesta svartklubbar låg ju där och kastade en blick mot klockan. Det var sent på natten, men bara för det var festen inte över. Hon knep fast telefonen mellan sin kind och axel, samtidigt som hon drog på sig den gamla läderjackan som luktade malkulor och vind. Det var hennes farfar och doften för henne var trygghet. Hon spände fast sina tjänstevapen i ett axelhölster. Den raka och stora jackan dolde eventuella bulor från hennes vapen.

----
Önskemål:
+ Lönen för Elin denna vecka.

Elias Myhre skrev: ↑

mån 30 sep 2019, 11:02

Blåvita avspärrningsband för dörren till lägenheten. Skottlossning stod det i rapporten och inne i lägenheten ett antal döda, skjutna med automateld. Teknikerna var redan på plats och hade börjat säkra bevisning men än så länge verkade det som om inget av värde hittats.

Elias rör sig försiktigt in i lägenheten, noga med att inte förstöra några spår eller reta upp teknikerna på plats. Blickar ut över röran, det måste ha handlat om ren avrättning. En grimas då han ser kropparna på golvet som visserligen var övertäckta men ännu inte flyttade på. Nickar hälsande till en av teknikerna” Har ni hittat något? ” Teknikern skakar på huvudet” Nej, inte ännu… inget vapen, inga fingeravtryck som är av intresse men vi ska skicka blodet för analys så kanske kan vi hitta något där ” Han nickar, blickar ut över rummet igen och hukar sig bredvid en av de döda kropparna på golvet, gläntar på plasten som täcker kroppen. Ett blekt ansikte och döda stirrande ögon som ser upp mot honom. ”Jaha… du hade ingen chans… ” Säger han tyst, lägger tillbaka plasten innan han reser sig och vänder sig mot teknikern igen” Jag tar mig tillbaka till stationen, du kan väl ringa när ni är klara här och om ni hittar något. Gissar att kropparna kommer skickas till rättsmed? ”Teknikern nickar” Ja så fort vi är klara här skickas dem.. och ja, jag ringer. ” Elias nickar” Bra… lycka till.

Väl tillbaka på stationen sjunker han ner vid sitt skrivbord. Det var alldeles för många skjutningar ute på Hisingen och de, polisen, hade alldeles för lite att gå på. Han hoppades innerligt att det här skulle ge dem något de kunde följa upp och förhoppningsvis bura in iallafall en buse bakom lås och bom. Får upp telefonen ur fickan, slår Elins nummer och låter signalerna går fram” Elin… Svara då! ” Mumlar han en aning otåligt.


Önskemål
+ Eventuella spår som går att följa upp. Vad kan teknikerna tänkas hitta på plats? Fingeravtryck, DNA- Spår, vad finns på den som äger lägenheten, förhör med grannar etc.

Kul att ni snappar upp info från varandra och spelar på den.

I Skurk.nu är det leken som är i centrum, men även kärleken till det skrivna språket. Eftersom att du skriver så härligt ska jag våga mig på att ge en smula feedback utan att du bett om det. Det är egentligen bara en enda sak jag vill belysa och det är ditt användande av dåtid och nutid. Du blandar "tog", "letade", "sprang" osv med "tar", "letar", "springer" osv.

Det är det enda som får mig att stanna upp i texten ibland och jag misstänker att du inte är medveten om det och antar att du därför uppskattar att jag poängterar det.

Annars flyter det härligt och jag tycker om att läsa.

Vad gäller ditt önskemål är det egentligen upp till dig att bestämma vad du önskar få ut av din text. Om jag försöker hjälpa dig med att komma på saker du kan hitta, som sedan eventuellt kan leda till att en spelare hamnar i polisiära problem, så har jag tagit parti på ett sätt som jag inte vill göra. Jag vill varken göra det lättare eller svårare för spelaren att åka fast - det måste helt enkelt vara kvaliteten/mängden av ditt polisiära arbete som avgör konsekvenserna för brottslingen

Vill du exempelvis hålla förhör med grannarna så är det fritt fram. Du har din konstnärliga frihet att använda dig av för att hitta saker att spela på. Sedan är mitt jobb att avgöra ifall det är rimligt eller ej.

Du är fri att fortsätta ditt polisiära arbete i denna tråd om du vill. Eller så fortsätter du i en ny tråd.

Elin Cronstrand skrev: ↑

mån 30 sep 2019, 11:40

Elin tittade ner på telefonen, den vibrerade, satt på ljudlös. Hon plockade upp den och tryckte på den gröna knappen. "Vad fan gör du ute på Hisingen?!" Inget 'hej'. Inget 'vad händer?' Inget 'vilket trevligt väder vi har idag!'. Elin hade hört att han svarat på anropet om skottlossningen. Hon sänkte sin röst och väste i telefonen. "Får Rytter reda på att du varit på hans brottsplats igen..!" Narkotikarotelns enhetschef gillade inte när deras enhet, roteln för grov organiserad brottslighet och gjorde som han uttryckte det "svepte in, gjorde minimalt med jobb och tog all ära." Elin ville inte tänka på vilket jävla liv det skulle bli igen. Hon suckar besvärat och masserade sin näsrot mellan tummen och pekfingret. "Aja.. skitsamma.." Den här tydligen av skjutning var inte ovanlig, det brukade uppstå i ett maktvakuum. "Kan du ta reda på vilka killar det där är?" Krasst nog så hade Elin inte något emot att de sköt ihjäl varandra, men den här typen av grova skjutningar kunde sporra hämndaktioner. Och den där Karin från Trygghetsrådet skulle garanterat lyckas låsa upp en diskussion på ledarsidorna i GP, mer övervakningskameror, mer poliser... och det i sin tur skulle väcka en motreaktion från vänsterfalangen som skulle skrika polisstat med fulla lungors kraft. Ingenting som skulle underlätta hennes jobb med andra ord.

Hon suckade och lutade sig tillbaka i stolen. "Vad sägs om att vi ses vid Ringön och lyssnar av lite?" De flesta svartklubbar låg ju där och kastade en blick mot klockan. Det var sent på natten, men bara för det var festen inte över. Hon knep fast telefonen mellan sin kind och axel, samtidigt som hon drog på sig den gamla läderjackan som luktade malkulor och vind. Det var hennes farfar och doften för henne var trygghet. Hon spände fast sina tjänstevapen i ett axelhölster. Den raka och stora jackan dolde eventuella bulor från hennes vapen.

----
Önskemål:
+ Lönen för Elin denna vecka.

Kul att även du spinner vidare på tråden.

Lönen beviljas. 7000kr.

Se min feedback till Elias också gällande tempus. Det är som sagt det enda som får mig att tappa fokus ibland när jag läser era texter. I övrigt är det väldigt underhållande och intressant. Härligt målande och sköna detaljer som får mig att tro på världen du (och Elias) bygger upp tillsammans. Jag ser framför mig det politiska debatterna du beskriver, både i politiken och inom polisen.

Där… där svarade hon äntligen! Hennes vanliga hälsningsfras, eller åtminstone hennes vanliga ton. Han ler, hade förväntat sig något sådant och om det inte kommit hade han blivit orolig, kanske inte på allvar men ändå. ” Lugn nu Elin! Jag ville bara kolla om det var något av intresse… bad teknikerna återkoppla men Rytter kan gärna få ta det här. ” Sätter sig tillrätta på stolen, lutar sig tillbaka” Men jag har en känsla av att han kommer behöva vår hjälp med det här… fyra döda, automateld.. en rätt blodig historia. ”Plockar upp en penna, leker lite med den… knäpp, knäpp, knäpp…” Jag kan göra ett försök.. även om det inte är av intresse för oss så kan det ändå vara bra att hålla sig uppdaterad" Ringön? Han hade egentligen inte den minsta lust med det, inte i kväll men att säga nej skulle bli värre än att säga ja” Ja det blir bra, jag ska bara byta om så kommer jag ner. Din tur att bjuda i kväll? ” Han flinade till men väntar inte på hennes motreplik” Ses om en stund. ” Så lägger han på, en blick mot klockan, en suck innan han kommer upp ur stolen och går för att byta om.

Elin, inte den lättaste partner han haft under sina år som polis men det blev aldrig tråkigt att arbeta med henne. Han tyckte om hennes torra humor, hennes sätt att aldrig backa för något och hennes rättframhet. Visst hade han förstått att hon inte alltid mådde helt bra men han hade valt att inte lägga sig i det, inte fråga utan vänta ut henne för att se om hon ville öppna sig för honom någon gång. Under det här första året hade det än så länge inte hänt. En kvart senare tar han sig ut i regnet, lämnar bilen i garaget och styr stegen mot spårvagnen i stället. Redan blöt… det skulle bli en lång natt… en väldigt lång natt.