Ringön unz unz!

[Elin Cronstrand]

Ett stilla duggregn strilade ner över det ödsliga industriområdet. Det susade svagt från motorvägen en bit bort. Inte en människa syntes till. ­Bakom ståldörren till en rå gammal lagerlokal lyste ett lila ljus. Tung elektronisk musik strömmade från högtalarna och lokalen var redan fylld av gäster. Elin visste att svartklubbarna tjänade mest på spriten, om Robin varit medveten om att hon och Elias skulle hit ikväll hade han sett till att bomma igen stället snabbare än kvickt. Nollvision. Vem visste vad mer enhetscheferna piskade Robin med? Hon körde ner händerna i jackans fickor, det började bli kallt om nätterna nu. Hon väntade vid korsningen, inte långt ifrån Stena Recycling's röda, räfflade plåtstaket. Därifrån hade hon god uppsikt över svartklubbens entré, folk fortsatte att strömma in i det gamla tegelhuset. Varje gång någon öppnade dörren badade asfalten i ett lila skimmer. Men hon valde att vänta på Elias... ute i blåsten och regnet.

En patrullbil och en ambulans, båda med blåljusen blixtrande, susade över Götaälvbron. Elin såg inte bilarna, utan anade bara ljusen och ekot av sirenerna. Hon tände en cigarett, kupade sin hand över den för att skydda lågan ifrån den bistra brisen och regnet. Hon sög in röken och silade ut den i nästa andetag ur ena mungipan. Hon betraktade när den gråvita röken ringlade mot den mulna himlen. Regndroppar träffade hennes ansikte, Elin rätade snabbt på nacken. Hennes spretiga, blonda hår var samlat i en hästsvans, men på sina ställen hängde flera slingor ändå utanför tofsen. Det var ovanligt lugnt utanför svartklubben, men sånt kunde ändras snabbt. "Vart har du hållit hus?! Jag har stått här i snart 40 minuter och fryst arslet av mig!" klagade hon när Elias äntligen rundade hörnet vid Järnmalmsgatan. Hon drog några bloss från cigaretten, innan hon askade av den mot plåtväggen och slängde fimpen ifrån sig. Obrydd om den skulle hamna i en fiskmås senare i framtiden.

Elin hade hunnit byta kläder, för att inte sticka ut allt för mycket. Den sköna, varma jackan hade hon fått lämna i bilen och istället bytt till en kort läderjacka i biker-modell, ett par svarta jeans och en svart t-shirt. Tjänstevapnet och polisbrickan vilade innanför jackan i ett axelhölster. "Kom nu." muttrade hon och klev bestämt över till den ärgade ståldörren, entrén till svartklubben.

[Elias Myhre]

Stegen långa och snabba när han tar sig från spårvagnen bort mot svartklubben… regn, kallt regn och försöket att få ordning på håret hade varit förgäves. Rundar hörnet till Järnalmsgatan och får genast syn på henne där hon står och väntar. Blöt likt en dränkt katt men han kan inte låta bli att flina vid hennes välkomnande och hälsande ord” Var glad att det inte är vinter ” Ler han när han sluter upp vid hennes sida” Det tar tid att ta sig hit med spårvagn. ”Han är liksom hon klädd för att passa in, skinnjacka och grova kängor, slitna jeans och en guldring i örat. Han flinar till när hon muttrar åt honom men håller inne med en replik som svar utan följer bara efter henne mot ingången till svartklubben.

De tunga dörrarna slår igen bakom dem. Musiken är hög och trots att det är mitt i veckan så är dansgolvet fullt liksom platserna kring baren. Pistolen i sitt axelhölster inger någon form av trygghet och efter flera kvällar likt den här visste han att han inte kunde ha ett bättre sällskap än Elin. För hur det nu än var med hennes humör och bitska kommentarer så litade han på henne till 100% och han visste att hon skulle vakta hans rygg liksom han skulle vakta hennes. Lutar sig närmre henne” Mycket folk för att vara mitt i veckan… ska vi ta ett varv och sen sätta oss i baren? ”Ger henne en frågande blick, läpparna intill hennes öra för att vara säker på att orden når henne” Letar vi efter något speciellt i kväll? ” De borde ha tagit det här utanför men hon hade inte tagit sig tid till det. Han låter blicken svepa runt i det ganska så röriga rummet. Män och kvinnor om vartannat, doften av rök och svett låg tung. Han avskydde just den blandningen av dofter men biter ihop, van. Nickar åt henne innan han börjar gå, tränger sig in mellan folk.

[Conny Wickström]

(Fortsättning på det här inlägget: https://www.skurk.nu/viewtopic.php?f=35&t=33)

"Så du åkte hem till honom?" Roger drack det sista ur sitt ölglas och sköt det ifrån sig.

"Ja", svarade Conny och kisade med vänster öga. Han smekte högerhandens rodnade knogar med sin vänstra. "Jag tog med wienerbröd", han log ett snett, missnöjt leende, "men det hjälpte inte."

De satt tysta ett tag och tittade på folket i rummet. Ett par, en man och en kvinna, iklädda svarta skinnjackor och slitna jeans kom in genom dörrarna. De tittade sig omkring. Mannen viskade något i kvinnans öra.

"Så du gav honom en omgång?"

"Det var han som brusade upp. För fan Rodden, du tror väl inte jag är så dum att jag ger mig på honom mitt under en rättsprocess?"

Roger ryckte på axlarna. "Hur blir det med kontraktet?"

"Ringön?"

"Ja."

"Det är inte spikat än", han såg hur hans vän tittade på honom med en ihopbiten min och öppnade munnen för att säga något, "men det är på gång. Jag väntar på kommunen bara. Det är det där med upphandling du vet. Vi ska få kontraktet, men min kontakt behöver bara fixa pappersarbetet först. Du vet hur det är."

Roger skakade lätt på huvudet. "Och om det går till någon annan istället?"

"Det kommer det inte."

"Men OM det gör det?"

Conny bet ihop käkarna. Han var en tålmodig man. Men om det var någon som tömde hans tålamod snabbare än någon annan så var det Roger - hans högra hand och bästa vän. "Då får vi hitta en annan lösning."

Roger lutade sig över bordet och viskade bäst han kunde genom allt oväsen i lokalen. "Har du pratat med Lima?"

"Men för helvete Roger!" röt Conny. Han såg sig om. Ett sällskap vände sig mot honom men vände sig långsamt tillbaka när de mötte hans min. Han sänkte rösten. "Ska man för fan inte kunna njuta av en ledig kväll utan att du håller på och kör den där skiten i ansiktet på mig hela tiden? Tror du inte jag fattar att vi har problem? Tror du inte jag fattar att de kommer knacka på när som helst och be om stålarna som jag inte har?" Han svepte sin öl och gav det tomma glaset till sin vän." Köp mig en till öl. Och så vill jag att du tänker igenom jävligt noga vilket samtalsämne du tar med dig tillbaka med ölen."

[Elin Cronstrand]

Elin stirrade på hans guldring i öronsnibben "Allvarligt?" Var örhänge en grej nu? Hon skakar lite på huvudet och tryckte upp dörren till svartklubben. Det tog ett tag innan hennes ögon vande sig vid det skumma ljuset. Den höga musiken fick det att slå lock för hennes öron och musikens bas vibrerade i hennes kropp. Det luktade svett, rökvätska från rökmaskinen, avslagen öl och den omisskänneliga doften av marijuana. Elin tog ett steg till, skulle tagit ett till om det inte vore för att han tryckte upp sin mun mot hennes öra. Hon rös ofrivilligt till när hans skäggstubb kittlade mot halsens känsliga hud och hans varma andedräkt kittlade hennes öra i en mjuk pust. Hon vred lite på sitt huvud och sneglade mot honom. "Jag vill bara kolla läget." Han var nära nog för att höra hennes svar utan att hon skulle behöva böja sig närmare. Hon ville prata med någon som kanske visste vad som händer, höll på att hända eller redan hade hänt... den senaste skjutningen hade varit oväntad och man visste fortfarande inte vilka killarna var.

Vapnet var både en säkerhet, men också kunde kosta mycket om någon som inte skulle se det fick syn på det. Hon styrde sina steg mot baren, som var en gul gammal folkbuss. Folkbussen var strandad härinne, hjulen var borta och under huven fanns ingen motor. Insidan var renskrapat förutom att framsätena och ratten fanns kvar där. Bartendern serverade från bakluckan.. i skenet av en svag pannlampa. Hon strök sig över nacken för att jaga bort känslan av rysningen som gjort henne olustig. Elin beställer in en varsin IPA och efter att hon betalat räcker hon över den bruna glasflaskan till Elias. Hon gör en nick mot ett av borden, en enorm kabeltrumma med några stolar runt. På vägen tid tog hon en klunk från flaskan och lät blicken vandra över klubbens gäster, i jakt på ett bekant ansikte eller något intressant helt enkelt, en gängtatuering, ett härdad utseende, en efterlyst nuna. Hon hoppade upp och satte sig på bordskanten. Med ena foten sköt hon ut en av stolarna och demonstrerade på det sättet vart han skulle sitta. På det här viset kunde se ha uppsikt åt två olika håll samtidigt.

Hon ryckte till när en man vid grannbordet röt till. Hans röst bar tillräckligt med kraft för att skära genom musiken. Elin såg åt det hållet samtidigt som hon drog i sig en ny klunk. Studerade dem och gav sedan Elias en blick hon visste han kunde tolka. Där kanske.. Efter ett år var de rätt samspelta och hade lärt sig tolka de där små gesterna.

[Elias Myhre]

”Vad?” Ger henne en frågande blick innan han förstår och fingrar lite på guldringen” Och ja.. det är faktiskt inne…” Säger han i försvarande tonfall. Så det var en sån här kväll det skulle bli. Han suckar, längtar nästan, men bara nästan tillbaka till skrivbordet på stationen. Men han följer efter henne, såklart. Han skulle aldrig lämna henne i sticket hur tvär hon än var, blev det skarpt läge kunde han alltid lite på henne. Han går något steg bakom henne, tränger sig förbi folk, den ena mer påtänd än den andra och de flesta med flertalet öl under västen. Det skulle nog kunna bli bråk här den här kvällen också. Han kunde räkna gångerna han varit här som det inte blivit bråk i någon form. En jävla håla det var vad det var.

Tar emot ölflaskan, IPA? Jo det fick duga, fanns sämre öl och när det dessutom var i tjänsten fick man väl tacka och ta emot” Nästa gång bestämmer jag öl ” Säger han till henne, återigen nära för att orden ska gå igenom den höga musiken. Men han säger det med ett leende för att ta udden av kritiken. Hon var tillräckligt bitsk för att det skulle räcka för dem båda och han hade ingen lust att falla in i hennes spår, inte helt i alla fall. Som alltid när de befinner sig på ställen som dessa är han uppmärksam på alla hennes signaler, även den som är svåra för andra att upptäcka och så små och subtila att de endast kunde fungera mellan dem som arbetet ihop en samspeldhet under lång tid. Ett år var egentligen ingen lång tid men att de vistats i sådana här miljöer ganska ofta tillsammans hade såklart gjort att de fått öva upp det där subtila och faktiskt blivit bra på det. De kompletterade varandra väl.

En hand på stolens ryggstöd, kladdigt av något, spilld öl kanske i bästa fall. Drar handen åt sig för att torka av den över de slitna jeansen, ser hennes nick och följer den och innan han hunnit sätta sig på stolen ger han henne ett ursäktande leende, ett spel givetvis innan han vänder sig och går in rakt framför mannen som lämnat sitt sällskap (Conny alltså) Stöter med flit till honom och får det att se ut som om han ramlar till, tappar balansen” Oj förlåt!! ” Rösten höjd för att höras fram till mannen” Jag såg dig inte! Hur gick det?! Får jag bjuda på en öl som plåster på såren?! ”Kanske lite för vänlig men… det kunde inte skada.

[Conny Wickström]

Roger tappade fattningen av krocken och tog emot sig med handen på flinten på en västprydd man som satt bakom honom. Mannen tyckte till sig sitt huvud och greppade Rogers hand. Roger tittade på mannen som gått in i honom, "Eh, ja... det...", samtidigt som han kände hur han drogs bakåt. Med ett ryck kom han ner på knä, knutten med handen om hans arm och hans krage.

"Vill du nåt eller?" sade den skäggiga mannen och vindade med ögonen. Uppenbarligen berusad.

"Nej", sade Roger. "Jag blev knuffad och föll in i di-"

Knutten drog honom närmre sig så att hans tänder vidrörde Rogers öga. "Ser jag dig igen så skär jag upp dig som en sugga, förstår du?"

Roger nickade och svalde innan han knuffades tillbaka mot mannen som gått in i honom. Han rätade till kläderna medan han såg sig obekvämt omkring. "Har du inga ögon i ansiktet eller?" Han tog ett par steg bort från knutten med flinten för att vara på den säkra sidan. "Bäst att du köper två." Han nickade mot Conny som satt kvar vid bordet. Sedan gick han dit och satte sig och väntade.

[Elin Cronstrand]

Elin var snabb på fötterna, vilken scen det blivit. Hon for snabbt in till toaletterna och kom tillbaka med en hög pappershanddukar. Halva högen gav hon till knutten, men hjälpte inte till att torka upp den stora pölen på deras bord. Istället gick hon till Elias och Roger. "Herregud.." muttrade hon och skakade på huvudet. "Vilken idiot." Såklart syftade hon på knutten och spekulerade kring knuttens ruttna attityd, och hon kom fram till vad det kunde bero på. "Det är de med liten pitt är de som hörs mest." Elin höll fram pappersservetterna till Roger.

En kort paus för att se sig över axeln och konstatera att knutten inte hört henne, sedan nickar hon mot Elias. "Inte världens smidigaste, det går knappt att ta med honom ut bland folk" sa hon med en retsam ton och log pillemariskt mot Roger. "Det är ett under att han inte behöver ledstång i sin egna lägenhet." Elin skrattade kort till och knuffade retsamt till sin kollega, som var mycket smidigare än vad han just nu gett sken av. Hon följde Rogers blick mot Conny och nickade. "Mm, ser inte ut som typen som gillar att vänta heller. Jerry, har du några pengar på kortet eller?" konstaterade hon och tog en klunk från den bruna flaskan hon burit med sig, vred sedan huvudet mot sin kollega i väntan på något svar.

[Elias Myhre]

Ja det var väl kanske inte såhär han hade tänkt att det skulle bli. Tar emot mannen han valt ut att gå in i när denne blir knuffad tillbaka från knutten” Ja, någon vaknade visst på fel sida sängen i dag ” ler Elias lite förläget, passar på att rätta till pistolhölstret lite diskret då det hamnat en aning fel vid kollisionen. Flinar till mot Elin” Nu överdriver du! Så klantig är jag inte! ”låtsas lite stött medan han möter Elins blick, den egna sa tydligt att han inte riktigt trodde på att de här två hade något att komma med men att de lika gärna kunde köra på nu när de börjat. ” Två? Ja… ja visst, jag ordnar två flaskor! ” Säger han med ett leende mot Roger innan han vänder sig mot sin kollega Elin igen” Pengar på kortet? Ja det är väl klart att jag har! Strax tillbaka! ” Ger henne en kort blick innan han försvinner iväg för att köpa två flaskor öl. Men innan det smiter han in på toaletten för att där rätta till pistolhölstret när han konstaterat att han var ensam. Herregud… vilket kväll det här skulle bli. Han flinar lite åt sin egen spegelbild innan han drar handen genom det fuktiga håret och går sedan ut igen.

Med två ölflaskor i handen släntrar han mot deras bord, två män och så Elin. Han ställer ner flaskorna på bordet framför de båda männen” Så… två öl varsågod… som ursäkt för att jag var klumpig. ” Sedan drar han ut en stol och slår sig ned med ryggstödet framför sig och armarna vilandes mot det medan han ser på de båda männen. Han hade inte frågat om han fick sätta sig ner och göra dem sällskap, tänkte inte heller göra det. Han hade börjat spela klumpig och lite ohyffsad så då kunde han lika gärna fortsätta. Räcker fram handen mot dem båda, inte riktad mot någon av dem egentligen utan vem av dem som nu kände sig manad fick helt enkelt ta den först, eller låta bli, vilket som. ” Jerry Andersson heter jag… trevligt att råkas. ” Ler han och ger Elin en kort blick” Det här är min tjej.. Sabina ” Vänder sig mot Roger nu, försöker diskret syna honom” Fick du öl på kläderna när vi krockade? Ledsen i såfall… ber verkligen om ursäkt. Spännande ställe det här... "Ler han" Mycket underligt folk."

[Conny Wickström]

Conny och Roger skakade de bådas händer. Conny såg sig diskret omkring. Han visste att ett handslag på det här stället med någon man inte känner skulle kunna leda till oönskade konsekvenser. Det är viktigt att veta vilka man tar i hand med, men om dessa två visste han ingenting. De hade bjudit på öl. Då skakar man hand.

"Vem är ni här med?" frågade han och förde ölen till munnen. Han sneglade efter tygsymboler på skinnjackorna men såg inga. Inga västar och inga motorcykelemblem. Den ena hade en ring i örat. "Jag har inte sett er förut."

Roger tittade sig också omkring. Sneglade bort mot knutten som läxat upp honom. Önskade att han haft arbetsbyxorna på sig.

[Ursula Lima]

Dörrarna öppnades och Lucio Lima steg in med ett myllrande entourage omkring sig. Unga kvinnor och män som slingrade sig kring varandra och skrattade. Fulla.

Lucio var den enda som höll blicken stabil. Synade lokalen medan han log mot sin vän, åt ett skämt han inte brydde sig om att höra.

Volymen i lokalen dämpades när gruppen klev in. Lucio kände blickar på sig. Det var inget nytt; han var van. Han gjorde cirklar med handen i luften åt bartendern. Bartendern nickade och började gräva bakom disken. Några personer vid ett stort bord reste sig upp och gick åt sidan. Lucio nickade åt dem och sällskapet slog sig skrattandes ner runt bordet.

Bartendern kom in med en stor bricka fylld med spritflaskor och glas. Han ställde ner den på bordet och småpratade med sällskapet medan han placerade ett glas framför var och en av dem. Sedan bockade han och lämnade dem.

"Så", sade Lucio till en av sina vänner, "vad skulle du säga?"
"Jo. Det är total torka i Majorna nu. Vi har sålt av allt vårt men har fortfarande fyra veckor kvar till nästa skörd. Folk vill ha sitt gräs men det finns ingen som till-handa-håller det." Jimmie Vittfeldt var stolt över att det nya ordet han lärt sig. Han var en av sex medlemmar i 414-Kartellen, lägst i rang förutom Vladis lillasyster Ludmila som var 14 år. "Så Kimmo vill köpa av knuttarnas gräs."
"Blood Hogs?"
"Nej."
"Mhm..."
Jimmie hällde upp sprit i bådas glas. Han brydde sig inte om att han spillde utanför. "Men... Sedan de kom på oss med att sälja gräs i 'deras' område så får vi inte komma nära dem." Han svalde allt innehåll i glaset och smällde glaset i bordet. "Det är sjukt. De säljer i bulk, billigt som fan, men ingen av oss kan gå dit och köpa. Om vi bara visar oss där så kommer de spåra ur."
"Så... du vill att jag köper gräset åt dig?"
Jimmie ryckte på axlarna och fyllde sitt glas på nytt. "Det finns utrymme för profit. Snabba stålar. Allt du behöver göra är att köpa gräset och leverera det till Krilles lägenhet."

Sedan hans far, Simeon, fråntagit honom och hans bror Alexander deras områden - eller snarare var det hans faster Ursula, chefen, bossen, matriarken som gjort det - så behövde han hitta en annan inkomst. Han tog upp en joint ur cigarettfordralet och tände den över det levande ljuset på bordet. Han blickade ut över lokalen, drog ett djupt bloss och låtsades att klubben var hans; att det var han som ägde stället. Det skulle inte vara så svårt; att driva en klubb, tänkte han. Någon annan får sköta pappersarbetet bara.

"Hur mycket vill ni köpa?"

***

Önskemål:

Jimmie Vittfeldt som kontakt